The Hardest Part Of Traveling No One Talks About

 
hämtat från: http://thoughtcatalog.com/kellie-donnelly/2014/07/the-hardest-part-about-traveling-no-one-talks-about/

 

We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

 

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)

 

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

 

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

 

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.

 

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again.

Dag 176 - måndag 28/7

Hey peeps! Det var ett tag sen nu så att säga... Men fick inte riktigt tid i Tahoe att uppdatera på kvällarna och nu sen jag kom hem har jag varit ute å hängt från morgon till kväll! Men, jag är tillbaka och inlägg om alla dagar i Tahoe, osv. fram tills nu, det kommer! No worries! Har gjort små anteckningar om varje dag så jag skulle minnas. Måste få tid att ladda över bilderna också från mobil/kameror till datorn, måste rensa allt och ladda batterierna igen.
 
Kan ju alltid börja med att skriva om min dag idag? Så får inlägg om tidigare dagar dyka upp när det väl dyker upp. 
 
Idag, måndag, har jag jobbat i princip hela dagen, som vanligt. Klockan ringde vid 6.50, gjorde mig iordning, jobbade 7.30-3.30. Började med vanliga morgonrutiner, lämna F och J på preschool/camp, hem igen, tog upp G, gjorde allt klart, åkte iväg till Lagoon Park där vi gick två varv runt sjön. Sen åkte vi vidare mot Northgate där jag köpte 3 linnen (behövs i detta kalifornska väder!) samt en frozen yogurt som jag åt medans G åt lite kyckling (han hade en ordentlig lunch i Lagoon park lite tidigare). Sen hämta upp J, åkte hem, la G för nap, diska lite, hämta F vid tretiden, hem, gick på rast. På rasten kolla jag lite på internet (mer om det längre ner), sen jobb igen 4.30-6.30. Tog direkt med mig alla tre pojkarna till Hauke Park, mycket som pågått här hemma idag! Typ alla möbler har kommit så har haft sjuttioelva arbetare här och folk som byggt möbler, osv.  Dessutom var alla tre pojkarna smågnälliga, jobbiga, osv. idag. Så ut for vi! Lekte i parken en sväng, sen hemåt igen. Såg både polisbil, brandbil och ambulans i korsningen utanför parken påväg hem, såg att nån låg ner på marken på andra sidan vägen, nåt som hänt! Intressant tyckte pojkarna med alla bilar. Hem iallafall, duscha F och J, hjälpte till inför middagen, åt, diska undan, ner på rummet. Försöker planera hur jag ska möblera rummet nu, har nämligen fått byrån som stod i G's rum in hit nu också.. Så en extra möbel som ska passa in på nåt bra sätt! Men tror jag har en plan, så tänkte be om hjälp att flytta byrån nån dag nu i veckan så jag blir nöjd med rummet :) 
 
Hur som helst, det jag gjort idag framför datorn är att kolla in lite grejer om att studera på college en termin här i USA. Jaa hörni, ett halvår kvar av au pair-året och jag planerar redan inför hösten om ett år. Men det finns så mycket jag vill göra! Kan inte riktigt bestämma mig för vad än.. Au pair i Australien/Nya Zeeland ett halvår? Flytta till London och jobba? Börja jobba hemma och skaffa egen lägenhet, osv? College i USA en termin? College nån annanstans en termin? Resa runt bara i Asien? Resa runt i Australien/Nya Zeeland? För mycket att välja på i dagens samhälle! Haha.. Det är därför jag redan nu sitter och kollar runt efter information, vad för valmöjligheter som finns, vad det skulle kosta, osv. 
 
Jag har alltid haft en plan för vad jag ska göra när jag är klar med det jag hållt på med. Efter nian var det gymnasiet, sen började jag på DSV, men hoppade av och började på Södertörns lärarutbildning, sedan två år tillbaka har jag förberett mig inför att åka som Au Pair, nu är jag au pair och om 6 månader när mitt år är över... Då har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra! Jag har ingen plan och det känns så läskigt. Jag har alltid liksom vetat vad jag ska göra och nu vet jag ingenting..